Eeva Inkeri Kurtén
Tänk hur mycket man kan älska en person även om den bor hur jävla långt borta som helst och varje gång känns det lika hemskt att skiljas för man älskar henne så jävla mycket, ja sku göra vad som helst för att vara mera me henne men 500 km är ganka mycket bara jag skulle bo där, skulle jag hälsa på henne sitta där brevid henne o bara hålla i hennes hand även om jag vet att hon varken känner igen mej eller vet vem jag är men stundvis om hon till exempel tar riktigt hårt och kramar om min hand känner jag mig så glad att jag har lust att hoppa i hennes famn.
När jag var mindre var hon mitt allt när jag var hemma hos henne det var jag och hon mot världen vi lekte med varandra, vi brydde oss inte fast vi gjorde nånting konstigt och mamma kunde bli arg, hon orkade varje dag leka med mej precis det jag ville så hur skall jag nånsin kunna tacka henne för allt hon gjort hon är den mest underbara personen i hela världen, finns ingenting illa om henne, hon är min idol
Mormor ♥ Mommo♥ Grandma♥
puss
Ronja
När jag var mindre var hon mitt allt när jag var hemma hos henne det var jag och hon mot världen vi lekte med varandra, vi brydde oss inte fast vi gjorde nånting konstigt och mamma kunde bli arg, hon orkade varje dag leka med mej precis det jag ville så hur skall jag nånsin kunna tacka henne för allt hon gjort hon är den mest underbara personen i hela världen, finns ingenting illa om henne, hon är min idol
Mormor ♥ Mommo♥ Grandma♥
puss
Ronja
Kommentarer
» uuvi «
ihanasti kirjotettu!
» Anonym «
Jag älskar också henne! ... och DIG!
Fint skrivet.
puss mam
» Linn «
aaw! fint skrivet. kramar!
Trackback
